Nu är det dags! Idag får bli startskottet på mitt nya liv. LCHF är det som gäller. Har testat det tidigare och gick ner 5 kg innan sommaren, men tappade bort mig och gick upp allt igen. Nu är det nya tag som gäller och ingenting ska få mig av banan den här gången. Är trött på att bära omkring på övervikt som bara ger mig ont i knäna, gör mig trött och seg och hindrar mig från att känna mig frisk och stark. Till min längd på 175 cm vet jag att en vikt på 75-80 kg är perfekt eftersom jag absolut inte vill bli för smal och tappa alla former. Därför är målet att gå ner 25 kg. Sätter ingen absolut tidsram, men det skulle vara kul om jag lyckades gå ner i alla fall 10 kg innan årsskiftet.
Jag delar inte den erfarenhet som många överviktiga har av att ha haft problem med vikten sedan tidigt. Jag var smal/slank genom hela barn- och ungdomstiden och mer eller mindre ända fram tills jag fyllde 30 och i samma veva slutade röka. Där började min viktökningsresa. Jag kunde innan dess äta vad som helst och i princip hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Gick jag upp ett par kilo så höll jag bara igen lite (hur gjorde man det?) så var jag tillbaka på idealvikten inom ett par dar. Pasta har varit min mesta stapelvara och något jag i olika former ätit rejäla portioner av i alla fall fem dagar av sju varje vecka. Choklad var/är en annan passion och även plockgodis är jag glad i.
Det var aldrig några problem.....förut! Nu är visan en annan och jag har blivit otroligt kolhydratskänslig de senaste 10 åren. Jag är 44 år nu och lade på mig ungefär 10 kg efter rökstoppet (för 14 år sedan). Låg på runt 85 kg under ett par år och fick den otroligt dåliga idén att testa Herbalife (pulverdrycker och annat trams, jättedyrt, med regelbundna "väckelsemöten" där man skulle övertygas att köpa ännu mera dyra produkter och även värva nya användare/säljare). Gick på några månader ner 5 kg ungefär, men gick i den vevan in i väggen med buller och bång och magsår och panikångest med det. Mådde otroligt dåligt. Hade under lång tid haft alldeles för mycket att göra och tappade till slut nästan helt kontakten med mitt inre och blev sjukskriven för depression med paniksyndrom i sex månader. I och med magsåret tålde jag inte längre pulverdryckerna (var de en del av orsaken till magsåret? vet ej, men det är möjligt) utan fick återgå till en mer normal diet. Fick en medicin utskriven som heter Paroxetin, ett så kallat SSRI-preparat (för tt få ordning på serotoninet) som hjälpte mig nästan genast och på många sätt gav mig livet tillbaka. Det här var ca 8 år sedan nu och jag äter fortfarande samma tablett. Mår väldigt bra mentalt, men jag har nyligen förstått att medicinen troligen starkt bidragit till den viktökning på nästan 30 kg som följde efter utbrändheten. Jag vet därför inte om det kommer ställa till det för mig med den nya mathållningen, men jag hoppas att det ska gå att lyckas trots medicinen. Om inte får jag ta tag i den utfasning (stegvis borttagning) av Paroxetinet som jag fasar för (äter en väldigt liten dos, men har hört att ångesten blir ännu värre, än när man började, under en tid. Inget jag ser fram emot precis).
Det får i så fall bli ett senare problem. Nu är det LCHF som gäller, i kombination med vardagsmotion. Det var min historia i ytterst korta drag, men det lär bli anledning att återvända till olika delar av mitt liv i framtida inlägg. Det här får räcka så länge.
Så, 103.2kg stod vågen på i morse. 25 kg viktnedgång är målet, vilket ger en vikt på 78.2kg. Yes box! Nu kör vi!
Kram, Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar